Kedjereaktion i rymden förändrar allt

Två satelliter krockar högt ovanför jorden. Kraschen skapar tusentals små fragment som skjuts iväg åt alla håll. Dessa bitar träffar andra satelliter. De andra satelliterna exploderar och skapar ännu fler fragment. Snart finns det så mycket skrot att nästa kollision blir nästan säker. Det är en kedjereaktion i rymden, och forskaren Donald J. Kessler beskrev redan på 1970-talet hur detta scenario kan utvecklas. Han varnade för vad vi idag kallar Kesslersyndromet ett problem som kan göra stora delar av rymden oanvändbar för alltid.

Men varför bör du bry dig? Varje dag använder du tjänster som helt beror på satelliter. GPS i din mobil. Väderprognoser. Banktransaktioner. Flygtrafikledning. Om en kedjereaktion startar kan allt detta försvinna. Det är inte något som bara påverkar astronauter eller vetenskapsmän det påverkar dig och mig. (Och det är faktiskt rätt skrämmande när man tänker på det.)

Hur rymdskrot blir ett växande problem

I rymden finns det idag över 30 000 objekt större än tio centimeter som forskare kan spåra. Men det finns miljontals mindre fragment också. År 2007 slog Kina en gammal satellit med en robot och skapade över 3 000 nya skrotbitar. Det anses vara den värsta händelsen i rymdhistorien. Varje år skickas tusentals nya satelliter upp, särskilt från företag som SpaceX med sitt Starlink-system. Ju fler satelliter, desto större risk för kollisioner. Och låg omloppsbana, där de flesta satelliter flyger, är värst. Där sker kollisioner snabbare och skrotet behålls längre innan det faller ner mot jorden.

Vad händer om kedjeaktionen startar?

Om Kesslersyndromet blir verklighet kan stora områden i rymden bli helt otillgängliga för nya satelliter. Det skulle påverka GPS-systemet då skulle navigationsfunktionen i bilen sluta fungera. Vädersatelliter skulle försvinna, vilket gör väderprognosen mycket svårare. Mobiler skulle inte ha nätsignal. Flygplans navigationssystem skulle sluta fungera. Banköverföringar skulle bli omöjliga. Det låter dramatiskt men det är vad forskare faktiskt varnar för. Fragmenten flyger framåt i höga hastigheter en liten bit på några gram kan förstöra en hel satellit när den krockar. Vi är inte långt bort från denna punkt.

Vad gör vi åt problemet?

NASA och ESA arbetar redan med lösningar. Nya satelliter designas så att de kan förstöras på ett kontrollerat sätt efter några år. Då brinner de upp i atmosfären istället för att bli kvar som skrot. Andra projekt försöker plocka upp befintligt skrot med speciella farkoster. Sverige är med i detta arbete genom ESA. Men det är dyrt och svårt varje skrotbits är en liten måltavla på en stor himmel. Det behövs också internationella avtal om hur vi hanterar rymden ansvarsfullt. Utan sådana regler kan vem som helst skicka upp miljontals satelliter utan att bry sig.

Problemet är lösbart Vi behöver bara vilja Om vi bygger satelliter som kan kontrolleras ner från rymden, om vi spårar skrot bättre och om vi begränsar antalet nya objekt, kan vi stanna Kesslersyndromet innan det börjar.

Rymden är viktig för vår framtid. GPS, väder och kommunikation är bara början. Men det kräver ansvar från alla aktörer som skickar objekt dit upp. Om vi agerar nu kan vi fortsätta att använda rymden säkert i hundra år framåt. Om vi väntar är det för sent.