Teleskop i rymden visar oss universum

Föreställ dig att kunna se miljarder ljusår bort in i universum med kristallklar skärpa. Det är möjligt tack vare teleskop i rymden. Dessa fantastiska instrument schwevar ovanför jordens atmosfär och tar bilder som skulle vara omöjliga från marken. Utan störningen från luften runt jorden kan de fånga ljus från de mest avlägsna galaxerna. Det är som att ta av sig ett par tjocka glasögon och plötsligt se världen mycket tydligare.

Varför atmosfären är ett problem för astronomin

Jordens atmosfär är inte genomskinlig på det sätt vi brukar tro. Luftskikten runt planeten böjer ljus när det reser genom himlen. Det är samma effekt som när du tittar på något genom vågigt vatten. Ljuset absorberas också av molekyler och damm högt uppe. För teleskop på marken betyder detta att bilder blir suddiga och mindre detaljerade än de borde vara.

Infraröd strålning, som är osynlig för våra ögon men viktig för astronomin, absorberas nästan helt av atmosfären. Det gör det praktiskt taget omöjligt att studera många himmelsobjekt från jorden. Forskare behövde en lösning, och den var helt enkelt att placera teleskopen där atmosfären inte fanns.

De stora upptäckterna från rymdteleskop

Hubbleteleskopet sköts upp 1990 och blev en revolution. Det första året hade teleskopet ett problem en fläck på huvudspegeln gjorde bilderna suddiga. År 1993 skickade NASA astronauter för att fixa det, och sedan dess har Hubble tagit några av universums mest ikoniska bilder.

Hubble visade oss detaljerna i Andromedagalaxen och hjälpte oss att mäta universums ålder. Det fotograferade också själar från en miljard ljusår bort. Spitzerteleskopet, som är specialiserat på infraröd ljus, kunde sedan titta genom stoftmoln och se planetsystem som växer fram omkring unga stjärnor. (Ungefär som att röntga universum, om man säger så.)

James Webb, som började arbeta 2022, är ännu mäktigare. Det kan se genom ännu tjockare stoftmoln och observera de allra första galaxerna som formades efter Big Bang. Webb tittar på infraröd strålning, vilket gör det möjligt att se väldigt långt bakåt i tiden. Ungefär som att titta på ett gammalt foto genom ett värmekamera-objektiv.

Euclid-teleskopet och den nya generationen

Euclid är ett av de senaste rymdteleskopen. Det sköts upp 2023 och befinner sig nu på en mycket speciell plats: Lagrangepunkten L2, ungefär 1,5 miljoner kilometer från jorden. Den här punkten är där gravitation från både jorden och solen är perfekt balanserad.

Vid L2 kan teleskopet stanna på plats utan att använda mycket bränsle. Det ligger också alltid i skuggan från solen, vilket håller det kallt och stabilt. Euclid ska observera omkring 1,5 miljarder galaxer under sex år. Det skulle ta hundra år för Hubble att göra samma jobb.

Euclids uppdrag är att kartlägga mörk materia och mörk energi två större mysterier i universum. Det ska mäta formen och spektrumet från dessa galaxer för att förstå hur universum växer.

Så fungerar rymdteleskop tekniskt

Alla rymdteleskop behöver en stor spegel för att samla in ljus. Hubbles huvudspegel är 2,4 meter i diameter. Det låter inte så stort, men i rymden är det enormt. Spegeln reflekterar ljus från avlägsna stjärnor och galaxer mot mindre speglar som fokuserar ljuset.

Det finns olika typer av rymdteleskop. Optiska teleskop, som Hubble, använder synligt ljus. Infraröda teleskop, som Spitzer och Webb, ser värmestråling. Radioteleskop tar emot radiovågor. Varje typ kan se saker som andra inte kan. (Ungefär som att alla har sitt eget sätt att se världen.)

För att infraröda teleskop ska fungera måste de kylas ner till mycket låga temperatur. Webb skyddas med flera lager speciell film som håller värmen ute. Utan denna kylning skulle teleskopets egen värme förstöra observationerna. Teleskopen hålls också stabila med små motorer och gyroskop så de inte skakade eller roterar.

Vad kommer härnäst för rymdastronomi

Många nya teleskop planeras redan. Astronomer jobbar på ännu större och mer kraftfulla instrument. Vissa kommer att observera från andra platser än L2, och några kanske placeras på månen eller i omlopp runt andra planeter.

Det viktigaste är att data från rymdteleskopen delas med världen. NASA, ESA och andra rymdorganisationer publicerar bilder och data på internet. Vetenskapsmän kan ladda ner och analysera allt. Även amatörastronomer och studenter kan se samma bilder som de största forskarna studerar.

Med varje nytt teleskop blir frågorna större. Hur många galaxer finns det? Vad är universum gjort av? Hur bildades de första stjärnorna? Rymdteleskopen hjälper oss att svara på dessa frågor, en bild åt gången. Och det bästa är att vi bara börjar lära oss vad universum egentlig innehåller.