Människor på månen verkligen där uppe

För över 50 år sedan tog människan sitt största steg. Neil Armstrong satte sin fot på månen den 20 juli 1969, och världen såg det på tv. Nu händer något lika spännande igen. Människor på månen blir verklighet en gång till, men den här gången planerar vi att stanna längre och faktiskt göra något vettig av det.

Mellan 1968 och 1972 skickade USA totalt 24 personer till månen genom Apolloprogrammet. Av dessa gick 12 faktiskt på månens yta. Efter 1972 var det slut på bemannade uppdrag dit. Nu, efter ett halvsekel, är världens rymdorganisationer redo att återvända. Det här är berättelsen om hur vi återkommer till månen.

Apolloprogrammet: När människan första gången nådde månen

Apolloprogrammet var en av människans största äventyr. År 1969 landade Apollo 11 på månen med tre astronauter ombord. Armstrong och Buzz Aldrin gick på ytan medan Michael Collins stannade i omloppsbana. Det var ett historiskt ögonblick som ändrade allt. Mellan 1969 och 1972 genomförde NASA sex lyckade månlandningar. Totalt 12 människor satte sina fotavtryck på månens dammiga yta. De samlade 842 kilo månstenprover och gjorde viktiga vetenskapliga observationer. Efter 1972 stannade programmet. Budgeten minskade och fokus skiftade till andra projekt (lite trist egentligen). Men månen förblev en dröm för framtiden.

Artemis och framtiden: Så återvänder vi till månen

Nu återupptar USA månutforskningen genom Artemis-programmet. Det är en helt ny satsning med modern teknik. År 2025 planeras en omloppsbana runt månen med fyra astronauter ombord. De ska flyga omkring månen utan att landa, en testflygning innan den riktiga landningen. Tidigast 2027 ska människor landa på månen igen. Planerna säger att permanenta baser ska etableras omkring 2030. Space Launch System är den kraftigaste raketen NASA någonsin byggt. Orion-farkosten bär astronauterna säkert fram och tillbaka. Men USA jobbar inte ensamt. ESA från Europa, Kanada och Japan bidrar alla med sin teknik och astronauter. Det är ett verkligt internationellt projekt.

Liv på månen: Framtidens rymdstationer

Att bo på månen är mycket svårare än det låter. Temperaturen svingar från 120 grader värme på dagen till 170 grader kyla på natten. Astronauterna behöver värmeskölder för att klara det. Luften måste skapas konstgjort genom kemiska processer. Vatten hämtas från månens is som finns gömd i kratrar vid polerna. Mat och syre måste förvaras säkert. De permanenta baserna kommer att fungera som små städer under marken. De skyddar mot strålning från rymden. Forskningsstationer på månen kan studera månens geologi och söka efter resurser. Långsiktigt kan månen bli en springbräda mot Mars. Rymdturism växer också (vilket är ganska coolt, måste säga). Företag börjar redan sälja drömbiljetter till månen, även om det kostar miljoner kronor per person.

Varför månen spelar roll för oss

Månen är inte bara en vacker syn på himlen. Den är nyckeln till framtiden för människan i rymden. Vetenskapliga upptäckter på månen kan förklara hur solsystemet bildades. Månens resurser, särskilt is och mineraler, kan användas för framtida rymdstationer. En bas på månen blir ett träningscentrum för längre resor till Mars. Det är ett praktiskt steg innan vi ger oss ut på längre äventyr. När du ser månen på himlen nästa gång tänk på att människor snart återvänder dit. De kommer att stanna, forska och bygga. Månen kommer aldrig att vara samma igen.