Hur stort är universum egentligen

Hur stort är universum egentligen? Det är en fråga som får de flesta av oss att känna oss lilla och förvirrad samtidigt. Vi pratar om avstånd så enorma att människans hjärna nästan vägrar att förstå dem. Ljusår efter ljusår efter ljusår. Miljoner galaxer. Biljarder stjärnor. Och ändå vet forskarna att det mycket väl kan finnas ännu mer därute, långt bortom det vi kan se.

Svårigheten ligger inte bara i siffrorna. Det ligger i att vi är vana vid små avstånd. En kilometer känns långt. Tusen kilometer är en resa vi kan föreställa oss. Men miljoner ljusår? Det blir abstrakt. Det blir nästan omöjligt att hålla i huvudet.

Låt mig försöka göra det konkret för dig. Det universum vi kan observera har en diameter på ungefär 93 miljarder ljusår. Det är det område vi kan titta på med teleskop och andra instrument. Men vad finns längre bort? Ingen vet säkert.

Det observerbara universum vad vi kan se

Det observerbara universum är den del av rymden där ljuset hunnit fram till oss sedan universum började. Det låter kanske enkelt, men det är faktiskt lite knepigt. Ljus reser otroligt snabbt ungefär 300 000 kilometer per sekund. Ändå tar det år, århundraden, miljoner år för ljuset att nå oss från avlägsna objekt.

Vi mäter dessa avstånd i ljusår. Ett ljusår är inte en tid utan ett avstånd det är hur långt ljus färdas på exakt ett år. Ungefär 9,5 biljonor kilometer. Låter det mycket? Ja. Men vår närmaste större grannalaxe, Andromedagalaxen, ligger cirka 2,5 miljoner ljusår bort. Det betyder att ljuset från den galaxen behövde 2,5 miljoner år för att nå vårt öga.

Men här kommer det intressanta: universum expanderar. Rymden sträcker sig ut överallt. Galaxerna rör sig bort från varandra som prickar på en ballongyta som bls upp. Därför är det observerbara universum faktiskt större än bara 2 gånger universums ålder gånger ljushastigheten. Det är ungefär 93 miljarder ljusår i diameter istället för 27 miljarder.

Tänk på en ballong. Rita stjärnor på den. När du blåser upp ballongen rör sig stjärnorna längre bort från varandra men ingen stjärna "rör sig själv" någonstans. Det är utrymmet mellan dem som växer. Så fungerar universums expansion.

Universums ålder och expansionen

Universum är ungefär 13,7 miljarder år gammalt. Det är överenskommet bland vetenskapsmän baserat på observationer av hur långsamt ljuset från gamla galaxer färdas mot oss. Vi vet också från något som kallas kosmisk bakgrundsstrålning en sorts "alfaglimt" från universums allra första sekunder.

Allt började med Big Bang. En oerhörd explosion av energi och materia. Inte en explosion i något utrymme, utan själva explosionen skapade utrymme och tid. Från början var universum väldigt litet och väldigt varmt. Sedan expanderade det. Det expanderar fortfarande idag.

Galaxerna som bildades senare rör sig nu bort från varandra. Om du ser på två galaxer långt bort från varandra, så flyttar de sig isär. Inte för att de "springer iväg" från något. Utan för att rymden mellan dem växer. Det är skillnaden.

Expansionen fortsätter i alla riktningar. Vi befinner oss här på jorden och tror att vi är i centrum. Men om vi reste till någon helt annan galaxe mycket långt bort, skulle det se likadant ut därifrån också (faktiskt rätt galet när man tänker på det). Allt rör sig bort från allt.

Bortom det observerbara vad kan finnas längre bort

Nu till det riktigt spännande: vad finns bortom det vi kan se? Vi kan inte observera längre än ljuset hunnit färdas. Ljus från något väldigt långt bort har inte hunnit fram till oss än. Det kan finnas galaxer, svarta hål, vita dvärgstjärnor, och allt möjligt långt, långt bortom vad våra teleskop når.

Många fysiker tror att det observerbara universum bara är en liten del av något mycket större. Möjligen oändligt större. Vi vet det helt enkelt inte. Det är som om du står i mitten av en stad och kan se ungefär en kilometer åt alla håll. Du vet att det finns mer stad där ute. Men du kan inte se det.

Modern teknik hjälper oss att titta längre. James Webb Space Telescope kan se ljus från galaxer som existerade för över 13 miljarder år sedan. Det är nästan så långt tillbaka vi kan se. Rymdsonder skickas ut för att samla data. Observatorier världen över arbetar på att kartlägga det universum vi kan nå.

Varje ny upptäckt gör bilden mer komplett. men det gör också det okända större. för varje svar får vi tio nya frågor.

Varför detta spelar roll för dig

Du kanske undrar varför detta spelar någon roll. Du lever här på jorden. Du behöver inte oroa dig för universums storlek för att leva ditt liv, eller hur?

Men det gör något med oss att veta detta. Det förändrar hur vi ser på oss själva. Vi är inte särskilt stora. Vi är inte ens särskilt märkvärda kosmiskt sett. Vi är infinitesimala små korn av stoft på en relativt liten planet, som kretsar runt en helt vanlig stjärna, i en helt vanlig galaxe, i ett helt enormt universum.

Och på något sätt är det väldigt befriande. Dina små problem spelar ingen roll i det stora hela. Men det betyder också att du får en chans att göra något som spelar roll här och nu, för de människor omkring dig.

Hur du kan utforska mer själv

Vill du lära dig mer om detta? Det finns mycket du kan göra utan att behöva vara astronom eller fysiker.

• Titta på visualiseringar från 2025. Det finns fantastiska 3D-animationer som visar storlekskillnader mellan planeter, stjärnor och galaxer. Mycket lättare att förstå än bara siffror.
• Besök NASA:s webbplats. De publicerar bilder och data från teleskop som James Webb. Du kan se bilden själv.
• Följ ESA. Europeiska rymdorganisationen gör också bra innehål om rymden och universum.
• Lyssna på populärvetenskapspodcasts. Det finns många bra sådana som förklarar kosmologi på ett enkelt sätt.
• Titta upp på en klar natt. Se själv hur många stjärnor du kan räkna. Tänk på att många av dem är stjärnor mycket längre bort än andra. Du tittar på olika tidsperioder.

Det okända väntar på oss

Här är sanningen: vi vet både mycket och ingenting om universums storlek. Vi vet att det observerbara universum är cirka 93 miljarder ljusår i diameter. Vi vet att det är cirka 13,7 miljarder år gammalt. Vi vet att det expanderar.

Men vi vet också att det mycket väl kan finnas miljontals gånger mer universum bortom vad vi kan se. Vi vet inte om det är oändligt. Vi vet inte vad som händer längst ute. Vi vet inte om det finns andra universum.

Det vetenskapen gjort är att den har gjort mysteriet större, inte mindre. Varje gång vi svarar på en fråga om rymden hittar vi tio nya frågor att ställa.

Och det är fantastiskt. Det betyder att det alltid finns något nytt att upptäcka. Något nytt att förstå. Något som väntar på oss.