Så ser Antarktis ut från rymden

Föreställ dig en helt vit kontinent större än Australien, täckt av is så tjock att den når sex och en halv kilometer ned i marken. Det är antarktis från rymden en av jordens mest extrema miljöer sett genom satelliternas ögon. I den här artikeln får du veta hur forskare övervakar denna iskontinent från rymden, vad satellitbilderna avslöjar om klimatförändringarna, och varför det spelar roll för dig och hela världen.

Hur Antarktis ser ut från rymden

När satelliter fotograferar Antarktis från rymden möter de en nästan helt vit världsdel. Inlandsisen täcker ungefär 98 procent av kontinenten, och ser ut som en gigantisk vit fläck på kartan. Ut från kusten sträcker sig stora shelfisar massiva flytande isplattor långt ut i havet.

Forskare använder två slags satelliter för att studera kontinenten. Optiska satelliter tar vanliga fotografier, ungefär som ett vanligt kamera. Radarsatelliter arbetar annorlunda de skickar radiovågor ner mot isen och läser av hur de studsar tillbaka. Radarns stora fördel är att den fungerar även när det är molnigt eller helt mörkt ute. Antarktis är så mörkt halva året att vanliga kameror är nästan värdelösa där.

På bilderna syns djupa sprickor i isen och områden där smältning redan börjat. Man kan se hur isströmmar rör sig långsamt mot havet. Forskarna följer dessa rörelser vecka för vecka för att förstå hur isen förändras. (Det är faktiskt ganska häftigt att se dessa långsamma förändringar på riktigt.)

Is som räcker åt hela världen

Mängden is i Antarktis är så stor att den är svår att föreställa sig. Kontinenten innehåller ungefär 90 procent av all jordens is. Ännu mer imponerande 70 procent av allt sötvatten på jorden ligger fruset här. Om all denna is skulle smälta skulle havsnivåerna stiga med nästan fem meter världen över.

Isen är extremt tjock. På många ställen är den över tre kilometer djup. På andra håll når den ner över sex kilometer. Det motsvarar ungefär höjden på tjugo Empire State Building staplade på varandra.

Märkligt nog finns det områden i Antarktis där det aldrig snöar. Torrdalarna är så extremt torra att snö försvinner genom en process som kallas sublimering isen förvandlas direkt till vattenånga utan att först bli vatten. Dessa dalar är några av de torraste platserna på jorden, ännu torrare än många ökenområden.

Vad satellitbilderna avslöjar om klimatförändringarna

Satelliter har dokumenterat något oroande de senaste decennierna stora shelfisar kollapsar. År 2002 försvann Larsens shelfis. Bara några år senare, mellan 2008 och 2009, kollapsade Wilkins shelfis. Dessa händelser är dramatiska när man ser dem från rymden stora isplattor som varit på plats i tusentals år försvinner på några veckor.

Västra Antarktis är regionen som värms upp snabbast. Mellan 1958 och 2010 steg temperaturen där med cirka 2,4 grader Celsius. Det kanske inte låter mycket, men på en så kall plats betyder det enorma förändringar för isen.

Forskare jämför satellitbilder från olika år för att se mönstren. De kan mäta hur tjock isen är, hur fort den rör sig, och var den smälter. Genom att följa dessa förändringar vecka för vecka och år för år kan de förutsäga vad som kommer att hända framåt.

Från månen till framtiden: varför övervakningen är kritisk

Smältningen av is i Antarktis är direkt kopplad till havsnivåhöjningen. När inlandsisen smälter blir vattnet till saltvatten som flödar ut i oceanen. Detta höjer vattennivåerna överallt på jorden.

Städer nära havet runt om i världen skulle påverkas hårt. Lågt liggande öar i Stilla havet skulle försvinna under vattnet. Stora kustnära städer som New York, London och Shanghai skulle få vatten på gatorna. Lågt liggande länder som Nederländerna och Bangladesh skulle drabbas särskilt hårt.

För att kunna planera för framtiden måste forskare veta exakt hur snabbt isen smälter. Därför är satellitövervakningen absolut nödvändig. Utan den skulle vi vara blinda för vad som händer på denna avlägsna kontinent.

Så mäter forskare isens tjocklek och rörelse

Forskare kombinerar flera olika metoder för att förstå Antarktis is. Satellitdata från radarsatelliter kan mäta isens tjocklek. Andra satelliter mäter temperaturfödrändringar. Återigen andra spårar hur isen rör sig genom att följa samma område över tid.

På marken har forskare byggt små stationer där de mäter temperaturen, vinden och hur mycket snö som faller. De gräver också ner instrumenter djupt i isen för att mäta temperaturer där nere. Dessa markbaserade mätningar samverkar med satellitdata för att ge en fullständig bild.

De viktigaste områdena att övervaka är shelfisar,där isen möter havet.Där mäter man också hur snabbt inlandsisen strömmar ned mot havet.Temperaturökningen i västra Antarktis är också prioriterad eftersom den regionen värms upp snabbast.

Antarktis väntar på oss

Varje gång en satellitbild från Antarktis tas, lärs vi något nytt om vår planet. Bilderna visar en värld i förändring en värld som direkt påverkar var vi bor och hur livet blir för kommande generationer.

Det är faktiskt ganska spännande att följa denna forskning. Vetenskapen använder teknik från rymden för att lösa ett av framtidens största problem. Genom att intressera dig för klimat och vetenskap kan du bli del av lösningen. (Även om det låter långväga, spelar det roll vad du väljer att ta på allvar.)

Antarktis ligger långt borta. De flesta kommer aldrig dit. Men genom satelliter kan du följa vad som händer där. Du kan se samma bilder som forskare ser. Du kan förstå hur denna fryst världsdel påverkar din framtid.